”Ge en man en fisk och han blir mätt för dagen. Lär honom att fiska och han blir mätt för resten av livet.” (Antoine de Saint-Exupery)
Genom att ge en fisk åt en hungrig, lindrar du hans hunger för stunden. Sen då, när han nästa gång blir hungrig? Vem ger honom en fisk då? Skulle det inte vara vettigare, att mannen lärde sig att fiska?
Hur förhåller vi oss egentligen till kunnande som berikats av erfarenheter och livsvisdom? En erfaren företagare som länge har varit med i arbetslivet blir en dag pensionerad. Vad händer då med den kunskap hen har? Var efterfrågas hens kunnande imorgon? Hens kunskap försvinner nämligen inte under en natt. Kontakterna finns också kvar.
Det smarta vore om vi använder alla de kontakter som hen samlat på sig under åren, till att stödja en yngre företagare.
Just detta handlar mentorskap om – att i växelverkan föra över tyst kunskap (tacit knowledge) från en person till en annan. Tyst kunnande lär du dig inte genom att läsa bruksanvisningar, utan det formas inom dig, när du använder ditt (teoretiska) kunnande i vardagliga sysslor, t.ex. på jobbet. Ett bra exempel på detta är ”lärling-gesäll-mästare” -inlärningssystemet. En mindre erfaren person lär sig av en mera erfaren person. I den värld som vi lever i idag, med allt mindre resurser till vårt förfogande, så har vi inte råd att kasta bort all tyst kunskap. Detta vare sig det gäller pensioneringar eller vid en företagares åldrande, vilket naturligt leder till en generationsväxling eller att företaget säljs till utomstående.